Här kommer sista inlägget på denna sidan.
Började skriva här för många år sen. Jag var väl 17 eller något. Nu är de nog! :)

Det är dags att gå vidare. Jag tar ett stort kliv och flyttar ner till Australien om 3 dagar. Det blev ett snabbt beslut utan vidare eftertanke och allt gick väldigt fort. Jag är idag väldigt glad för att jag bara sa upp allt jag hade och bokade en enkel biljett utan att tänka efter.



Om jag gjort rätt beslut vet jag inte men jag behöver komma bort och få börja på något nytt. Det har varit några tunga år i det sista och vi har gått igenom saker som jag inte önskar att någon skulle behöva göra.

Jag har varit stark för en och två och tio personer. Men jag vet att alla är starkare än dom tror när det väl gäller. Personer i min närhet har klappat mig på axeln och beundrat min styrka men det tar på krafterna.




Jag lever för hoppet och när man trott att man sett ljuset på tunneln så har någon rullat för en sten och allt har blivit svart igen, och igen och igen. Det ger sig aldrig.
Men det är väl det som kallas livet. Orättvist!!!


Det var inte många veckor sen allt vändes upp och ner igen och jag visste inte ens om jag kunde dra eller inte.
Nu har stormen lagt sig och med en styrka starkare än någonsin är jag klar för att åka.



Jag är en person som bryr mig om.
Om det är för att jag är äldsta barnet i syskonskaran, eller om de är för att mina underbara föräldrar uppfostrat mig till att bry mig om andra eller om jag bara föddes med "höns mamma" personlighet vet jag inte. Jag fixar, bryr mig om, tar hand om, hjälper till och gör allt för att mina närmsta ska ha det bra. Jag vill vara stark och göra allt jag kan och lite till även om det sker på bekostnad av annat :(

Jag är ingen person som kan vända ryggen till och tänka på mig själv. De går inte.



Men nu ser vi ljuset på tunneln igen och jag tror och hoppas att solen skiner starkare än någonsin på andra sidan. Jag lägger inte tid och energi över att vara ledsen över det som har varit, utan tvärt om.

Jag blickar frammåt och är glad för hur stark jag blivit av det vi har gått igenom. Man måste vända allt i livet och se det från positiva glada ögon. Det blir så mycket enklare då. Vi har bara ett liv och det är kort och tar slut fortare än vad vi anar.
 Så fyll dagarna med liv, och inte livet med dagar!

De här har varit min "moving on" låt senste åren.



Jag tycker det är skönt att åka ensam och ser det positiva i det. Jag ska leva mitt liv nu och försöka att lägga energi på bara mig.
Men då säger mina vänner att jag kommer hitta andra där nere som jag kan ta hand om eller hönsa med och passa på.
 Kanske är det så att jag alltid kommer va den som bryr mig för mycket om andra??

Jag otroligt tacksam för att jag har så många starka personer i min närhet. Personer som också gått igenom både det ena och det andra och som endå klarar av att le till livet.
Min familj, mina vänner och andra kjära som ligger mig varmt om hjärtat ♥
Mitt hjärta slår för er.



Med detta går Kinky Allie i graven och det är färdigbloggat för alltid. (kinky allie föddes väl på en maskerad för hur många år sen? var vi 13-14 ? oj, i så fall blev kinky allie nästan 10 år)

I övermorgon fyller jag 23 och då börjar vuxenlivet.
(jag har varit 22 sen jag fyllde 17)
Nu är det dags att växa upp!


Men ni kan gärna följa med på min resedagbok www.allietravel.com

Skiten släppte och nu är jag på bättre humör.

Nu ska jag prova att göra egen sushi. Tror nog det är svårare än vad jag trodde från första början...
Men ingenting är omöjligt och då får man väl bara öva fler gånger om de blir skit idag.

Det har aldrig varit så jobbigt att springa, faan också jag är så jävla tung nu. Känns som 15 kilo extra. Blev en löprunda på 8.3 km. Sjukt jobbigt att springa i skogen bland stock och sten när varje steg känns som att flytta ett sementblock...

Jag blir så jävla irriterad. Varför har ingen sagt något??? Jag har väl också sett att de gått åt helt fel håll, men inte att de va så illa. Skulle uppskatta om någon annan sa ifrån innan jag gått upp 100 kilo nästa gång. 



Jaja jag försöker göra något åt saken. 
Gått/sprungit samanlagt 4.8 mil eller 48 km sista 4 dagarna + styrketräning + massa tv spel (wi fit)
 

Jag är på så jävla dåligt humör nu, lättirriterad, sur, arg och ledsen. Det är den där jävla dmaa. Detta va absolut sista gången jag provade det i någon form. Jag är en person som är positiv och glad och full av energi så detta funkar inte för mig.

Det är sjukt att det ens finns preparat och tabletter som kan påverka ens humör. Fattar inte de som klarar av en vardag på droger. Hur kan man vilja leva och se livet från negativa ögon???

Böjade dagen med 8 km powerwalk och styrketräning i badhuset. Bröst, bi, tri och mage. Förvånad över att jag lyfte samma vikter men det satt bara i huvudet idag. På grund av alla omständigheter sista månaden har jag inte haft energi nog till att fokusera på träningen, det har bara skett.

Ja ni vet ju att jag inte är någon djurvän.



nom nom nom :D



Sen har jag börjat packa. Steg 1 var idag och välja ut vad jag vill ha me mig.
Steg 2 i morgon blir att lägga de i ryggsäcken, väga och inse att jag måste ta ur 10 kilo ( å då ligger redan hälften av alla saker utanför ryggan)



Att backpacka runt i asien är inga problem med en ryggsäck på 20 kilo. Men nu ska jag bara flytta de livet jag har här ner till Sydney. Jag ska ha ett jobb att gå till, jag ska träna varje dag och jag ska leva en vardag där nere. Hur pressar man ner allt man äger/behöver till 20 kilo??

Sen är alla kläderna försmå också. Toppen!!! :(
Så drog ut och körde ett träningspass å sprang 9 km.
Löpningen gick bättre än vad jag trodde. Jag är så inställd på att komma igång med träningen och nå resultat nu så de sitter i huvudet det också.





Sen var det tvspelsmys me familjen hela kvällen.
Å jag älskar tv-spel. Inatt drömde jag att jag hade ett stort hus me biosal i källaren å alla tvspel.  





Nu är det bara å hitta sängen. Natta

Jag är en sansad person men nu klickar det för mig. Jag skriker snart rakt ut och slänger datorn genom fönstret.

Internet krånglar här hemma och det funkar inte på någon dator i mer än max 1 minut. Jag får inte igång det över huvudtaget på mobilen och någon teckning till att ringa med har inte heller i mellanåt. Jag känner mig helt isolerad från omvärlden. :(

Varit ute på powerwalk i 90 min. Nu är det slut på tidernas fett veckor.
Nu blir det träning 2 gånger om dagen och proteinrik mat.



Sötaste lillebror som inte är så liten längre.
Hittade dikten jag läste upp i skolan när jag var yngre.

♥

Sån här är han min dumme bror
blåa ögon fula skor
stora knän och smala ben
och dum i huvet som en sten

För några år sen var han snäll
nu är han borta varje kväll
han bara växer och blir lång
när slutar han med det nån gång

Nu tar han aldrig med mig ut
det gjorde han ju jämt förut
ja vi flög drake lekte tåg
och i vårt gamla tält vi låg

Nu är han en helt ny person
han rakar sig har grammofon
och hanses tjej är också dum
dom pussas jämt på hanses rum

Ja sån är han min dumme bror
fotsvett förtifem i skor
finnar basröst långa ben
och dum i huvet som en sten....

♥

En vanlig söndag å alla bara klagar över hur dåligt de mår på facebook. Gud jag är så trött på det,
Jag är så trött på alla dem som bara klagar å klagar å klagar.
Håll din skit innom dig eller gå och prata me någon om de. Skriv det inte öppet på facebook så jag behöver se det hela tiden.

De är okey om man beklagar sig över något ibland, men de finns de som alltid klagar över allt. Energitjuvar kallas de och jag har inte plats för dem i mitt liv.
Gör något åt allt som är skit då. Vi har ett liv och livet är för kort för att gå runt och må dåligt.


I morgon när jag sätter mig på bussen mot norge tar det 2½ timme. Då ska jag städa upp i min facebook. Jag ska radera vänner och begränsa vem som kan ta del av mina bilder och inlägg.

Sorry, men ja har inget behov av å ha massa vänner på facebook eller veta vad en gammal kolega åt till frukost, att en gammal klasskompis gjorde slut me sin pojkvän och vad en kompis kompis tycker om dagens väder. Jag har inget behov av att någon jag inte bryr mig om ska komentera mina bilder eller gilla min status.




Facebook har stigit folk åt huvudet!
Idag är det värsta som kan hända någon att man blir barttagen som vän på facebook.

Seriöst??? vem faan bryr sig????

Nu tänker någon säkert: Ta bort facebook om de är så illa då.

Men jag vill ha facebook som ett forum där jag kan dela bilder, länkar, musik och annat med mina vänner. 
Jag vill kunna se vad som händer i deras liv när jag inte kan ha samma kontakt med dem längre när jag bor på andra sidan jorden.

Idag jobbar jag min sista dag ute på flygplatsen.
Om ni sætter på flygradion på frekvens 131.925 så hør ni værldens trevligaste tjej idag.
Ingenting eller ingen kan få mig på dåligt humør.




Det har varit fyra hærliga år fyllda med skratt, stress och tårar. Jag har jobbat dygnet runt vissa veckor och i perioder har jag varit hær varje dag. Jobbet var hela mitt liv i børjan och jag har ælskat det sen dag 1.





Jag børjade på insjekk och efter några veckor fick jag upplærning på gate.
Dær jobbade jag ca 1 år innan jag fick upplærning på Operation och hær har jag suttit i snart 3 år nu.
Fyra år gick snabbt och jag ælskar både mitt jobb och flygbranchen.

Men nu kænner jag att jag inte utvecklas mer hær och jag kan inte klættra høgre upp i kariærsstegen så då ær det bara att packa sitt pick och pack å dra vidare ut på nya æventyr.

(jag som fottat)

Jag ær arbetsnarkoman och har varje år varit svartlistad før øvertid i slutet av året.
Ledningen kallar mig før svensk øvertidshaj!




Det ær med tårar i øgonen som jag læmnar in uniformen och id kortet till flygplatsen.
Jag kommer garanterat tillbaka, antingen bara før att seja hej, eller før att børja jobba igen.

Mitt hem senaste åren.



mitt andra hem



Måste erkænna att jag blev flygplan/flygplats nerd under åren hær.
Men jag hoppas jag glømmer alla delay koder och flygplansregistreringar ganska snabbt och kommer mig vidare.

Sparar en uppsættning av uniformen som minne!